FuruGuden är besegrad på övervåningen och hallen samt köket har nu fått en inte lika dyster framtoning. Det tog några dagar att slutföra, men vi vill nog mena att det är det värt.
Vi valde, som rubriken antyder, att spruta taken, köksskåpen samt luckorna. Fördelen med det som vi vill framhäva är att det var lättare att få ett jämnt och fint lager, åtminstone på luckorna. Taken däremot upplevde jag rätt svårt att veta hur mycket överlapp jag behövde få till så det blev så heltäckande som möjligt. Tenderar annars att bli randigt. Svårt att förklara känner jag.
Den uppenbara nackdelen är så klart allt finkornigt färgdamm som virvlar runt. Har man inte täckt och förseglat otroligt väl kryper dammet igenom och lägger sig där man inte vill. Därmed blir det man i förväg inte bestämt skulle målas målat. Detta misstag upptäckte vi i köket, inte bra. Blir att gå loss med lacknafta.

Oskuldsgrejen då, jo jag aldrig testat på att spackla. Men det har jag nu gjort. Det var inte alls kul. Tyvärr har vi en si sådär 15-20 kvadratmeter korktapet, jag repeterar, korktapet!! Detta var tydligen otroligt modernt 1977 när kåken byggdes. Suck... Så nu kommer jag bli mästare på att spackla och slipa. Efter det är det en annan oskuld som ryker, tapetsering. Får se hur det går.

Medan sambon varit upptagen och därmed väldigt duktig med att sprutmåla köket passade jag på att gå och drömma lite. Jag har sedan väldigt unga år drömt om att ha en egen träslöjdsverkstad. Förmodligen heter det inte så i proffstermer, men så är jag ju inget proffs. Än.
Denna dröm tillskriver jag en bortgången farbror vid namn Valter. Valter bodde granne med mig och min familj när vi växte upp. Han hade ett litet krypin i garaget med några träslöjdverktyg. Där var vi väldigt mycket.
Valter kunde hjälpa oss med att fixa trucksen på skateboarden eller montera en styranordning på en gammal montörsvagn så vi kunde dundra ned för backarna med. Eller så kunde vi få stå och borra i plankor med hans pelarborr.

Jag skulle också vilja ha en pelarborr, en hyvel, en svarv, en uppsättning stämjärn och en jäkla massa verktyg. Jag vill ha en verktygstavla med sådan ordning att mina befäl från lumpen skulle ha guidade turer i syfte att lära ut meningen med en riktig preussik ordning.
Alla skruvar, muttrar, spikar, brickor, bits och allt smått bjaffs som hör en träslöjdverkstad till ska ligga på rätt plats och i rätt fack.
Svaret på frågan om jag kan hantera alla verktyg är ett tveklöst Nej, men man kan ju alltid lära sig.

Bilderna är på den framtida verkstaden. Dock tror jag att det mest troligaste användningsområdet av utrymmet är förråd. Jaja, en får väl drömma...

Sedan igår har vi nycklarna i handen och resan tar ett nytt steg mot ett icke ständigt ororande för att något svindyrt ska gå sönder, att våra identiteter ska bli kapade och vi står utan vare sig hus eller bilar, översvämningar, inbrott, brand, grannosämja, jordbävning och dylikt. Total harmoni med andra ord. Eller??...

Det som nu står för dörren är att ge köket sin renovering light. Detta i form av ny färg på furutaket, i skåpen samt lockorna. Detta kommer att ske med en färgspruta. Tror det kommer att bli skitbra.

  Eftersom jag ännu inte är betrodd med några riktiga och synliga uppdrag är min roll i det här att åka till stan och köpa saker den händiga, ja du vet min sambo, behöver, samt åka hem och hämta andra saker. För att väga upp allt har jag åtminstone på mig ett par snickarbyxor, som konstigt nog har krympt över julhelgen, med massvis av bra fickor att lägga saker i, såsom mobilen och möjligtvis en hammare. 

  Fast helt tappad är jag inte, skruvade nyss ner en lysrörsarmatur. Det ni!!

På måndag ska vi skriva på för övertagandet av huset. Redan innan bläcket hinner torka vill vi ha kört igång med det mest nödvändiga innan vi flyttar in, nämligen att åtgärda det som FuruGuden spytt ur sig när huset byggdes. Vi pratar innertak, lister och spaljé. Även köksluckorna och tillhörande köksskåp ska få sig en renovering light i form av ny färg av annan icke depressionsframkallande 70-talskulör.

Sambon messade tidigare och lät meddela att jag kunde åka till stan och köpa färg som vi ska ha och jag sa Ok. Vanligtvis vid tillfällen som det här brukar det uppstå flera frågetecken i mitt huvud gällande Har jag verkligen fått/fattat all info jag behöver för att på ett smidigt sätt genomföra mitt uppdrag. Svaret var ett lite tveksamt Nej. Men efter ett telefonsamtal till henne och en ängels tålamod av butiksinnehavaren Linda på Flügger i Oskarshamn kunde jag gå därifrån med färg, lite mer färg och målartvätt.

Nu väntar ett sista nattpass på jobbet innan jag kan dra hemåt och invänta måndagmorgon. Spännande.

Som namnet på bloggen samt presentationen antyder är jag ohändig. Hur ohändig? Katastrofalt måste jag tyvärr erkänna. Att min sambo överhuvudtaget vågar köpa hus med mig är en smärre gåta. Att hon själv är händig och med en sällsam förmåga att kolla på ett Youtubeklipp som avhandlar det hon ska göra och sen göra likadant har förmodligen en inverkan på hennes mod.

Med hus som ska genomgå några lättsamma, och lite större (fast de gör vi för säkerhets skull och lyckligtvis inte själva), renoveringar inom de närmsta åren tillkommer en del andra saker, såsom häftiga och manliga verktyg och en uppsjö olika skruvar med olika slags huvuden. Jag kan faktiskt namnen en del verktyg; skruvdragare, slagborr, bågfil, fogsvans (vilket ändå måste vara det märkligaste namnet på ett verktyg med ett annars helt vanlig namn), tigersåg (återigen ett märkligt namn), sågbock och kofot.

  Vad gäller skruvar och dess huvuden är jag en analfabet. När jag var 10 år, ish, och tittade på olika verkyg och andra grejer jag inte förstod något av, fanns det två sorters huvuden - stjäna och... inte stjärna, du vet det där med en sådan där rak skåra. Nu däremot, gode värld, testa att googla på "olika skruvhuvuden" så får du se. Det är alltså den världen ska jag träda in i, allt med målet att det inte ska kosta onödigt mycket samt att huset inte ska falla ihop.

Till min, och min sambos, hjälp har vi då min sambo, två elektiker och en Mr M, den senare kan faktiskt allt, men han bor 12 mil ifrån oss och kan därför inte komma på momangen. Vad gäller elektrikerna är det nog så att i skrivande stund är det bara den ena som har en någorlunda susning om på vilken nivå jag ligger och att han därmed möjligtvis kan få rycka in. Han bor förövrigt 500 meter ifrån oss. Den andre då, ja han vet liksom inte än att han är påtänkt som bollplank/hjälpare/fixare/axel att gråta på när jag hamrat fel i två dagar. Men det blir en senare fråga.